Ibland, speciellt de dagar ungarna tycks gör allt för att reta eller slå ihjäl varandra hela bussresan, undrar man ju varför man valt lekis och skola i andra änden av staden. För så enormt roligt är det ju inte att åka med ungarna tvärs över staden vareviga vardag för att komma dit. Men om man sedan stannar upp en stund, gärna en sådan här vacker dag, och ser sig om lite när man är ute vid lekis och skolan. Då inser man ju hur otroligt mycket trevligare miljön är i jämförelse med asfalts- och betongalternativen som finns här i närheten. Och då känns det ju faktiskt värt all möda med transporterna. Nu har ju naturligtvis själva Waldorfpedagogiken också en hel del med skolvalet att göra, men bara miljön i sig skulle nog räcka för att jag skulle anse det som det bästa alternativet för våra barn.
Andra bloggar om: miljö, waldorfpedagogik, hågahögen
