Året var 2002. Att vara så pass gammal som jag var då så var ju utsikterna inte så goda att få nya vänner som verkligen var vänner med stort V.
En häxa som tog mig med storm kom in i mitt liv. Som på många plan berikade mitt liv och som gjorde att jag förstod att det går att få vänner sent i livet.
35-åringen var till en början en vän som fanns där tillsammans med häxan. Alltid lojal och vänlig. Aldrig elak och någon som jag efter tid gillade mer och mer.
Han är världens bästa far. Tro mig, under åren så har jag upptäckt att han alltid har satt sina barn i första rummet. Ibland så till den milda grad att han glömt bort sig själv. Ibland kan jag faktiskt tänka så att hade jag idag växt upp så hade denna 35-åring varit den idealiska fadern.
För det är så, och jag menar det, att jag har sällan sett så få sätta sina barn främst än vad denna nu 35-åriga själ gjort. Ett hjärta och en känsla för sina barn som jag vet att många skulle älska att ha.
35-åringen har alltid gentemot mig varit en schysst och trevlig vän. Så övertygad i sin roll att klara ut detta med att få sin familj att må bra har många gånger gjort mig förvånad, över det lugn och den kraft han har.
Ett stort grattis till 35-åringen!
(Gästblogg av Jerry)
